Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Burpees

Inga kommentarer

En träningsperiod mer eller mindre baserad på burpees är snart förbi.
Träningen för mig har sett helt annorlunda ut vad den har gjort tidigare. med bra resultat.

 

I och med säsongavslutningen utomhus så har jag gått in och fokuserat på att bli starkare och bygga en stabil grund kring min träning och levande.
Efter säsongen med långa pass så var min grundstyrka knappt kvar. Vikterna på gymmet var betydligt mycket tyngre  då än när utomhussäsongen började.

Jag valde att helt skippa timmarna på gymmet när vårsolen började lysa. Något jag har lärt mig något av.
Vinterträningen har nu fått sig ett rejält lyft och jag har tränat hårt. Inte många timmar, men sjukt effektivt. Tack vare min arbetsplats, Alarmstreet Media, så har jag fått tid att träna under arbetstid tillsammans med personligtränare, Chris på Wellness Studio.
Jag har bestämt sedan tidigare att år 2016 ska bli ett mer explosivt år och fokusera på att bygga min fysik ytterligare till 2017 för att då eventuellt köra fulldistans igen.
Jag har ingen brådska någonstans utan med mina resultat sedan tidigare har jag bara fått ett kvitto att jag går åt rätt håll.
Jag har även haft bra med tid att tänka över och känna efter hur kroppen känns när man kör många timmar kontra kort men effektivt.

Tillsammans med Chris har vi nu baserat träningen sen oktober på mer eller mindre burpees.
Övningen har funnits med i varje pass, oavsett om det är styrka, löpning eller pulspass.
Sedan starten så är nu min fysik starkare och min mjölksyretröskel har förflyttats ett steg.
Chris är hårt, och jag har nog aldrig varit mer utslagen efter mina pass tidigare än vad jag har varit under denna perioden.
Just nu börjar suget komma tillbaka för att komma ut och börja köra triathlongrenarna. Simningen är katastrof just nu då jag under förra vintern ådrog mig klorexem som under denna vintern är fruktansvärd. Inte ens ett pass i veckan går längre.

Det börjar även surras i kulisserna kring samarbeten för kommande år för min del.
Det finns grejer i pipen som jag verkligen är nyfiken över för att se hur det urartar sig!
Det är verkligen coola varumärken!

För er som är nyfikna på min träning så uppdateras den mer eller mindre varje dag via mitt instagramkonto: mr_palms

/ Mr. Palm


2015, händelsernas centrum

Inga kommentarer

Ett år fyllt av fantastiska händelser, massor av kärlek och mjölksyra.

Jag har sedan Ironman i Kalmar varit väldigt off när det gäller att lägga min träning i centrum.
Har valt helt att försöka slappna av och  göra så lite som möjligt kring träning för en ironman eller annan triathlon. Jag själv tyckte det blev mycket timmar i år när det gäller satsningen inför ironman i både Österrike och Kalmar.
Så sedan målgången i Kalmar så har jag faktiskt fokuserat på helt andra grejer som jag tycker är snuskigt kul. Kärlek, jobb och vänner.

Det får lov att sägas. Under 2015 har det verkligen hänt grejer.
För att nämna en komisk grej är det att jag och en av mina närmaste vänner, Jacob Palmqvist, nästan slog vad inför detta året, att vi då som ungkarlar och helt vilse när det gäller kärleksbiten – att gå in för det 2015. Vi sa helt enkelt att under det kommande året så ska vi skärpa oss och se till att hitta kärleken, eller ta vara på den om den infinner sig.
Det tog fan inte lång tid för mig. Jag träffade min redan på juldagen 2014. På Harrys… Evin heter hon och är nu min sambo. Med henne har jag haft ett fantastisk år och är min absolut största vinst under 2015 och förhoppningsvis väldigt länge till.
Och för att jag är en tävlingsmänniska av rang, så vann jag också vadet.
PS. Jacob hittade sin också!

I mjölksyrans tecken så har jag också haft ett framgångsrikt träningsår. Jag gick in för det ganska hårt återigen.
Jag har haft två stora tävlingar under året som jag har pressat mig för och där jag faktiskt anser mig själv har lyckats.
Men jag får villigt erkänna att det var fan ingen dans på rosor någonstans. Min sambo var duktigt trött på mig när jag gnällde om hur ont jag hade överallt – inför varje pass.
Det såg jag inte då, utan det är sånt man ser i efterhand. Även den mentala biten tog duktigt med stryk.
Tävlingsmänniskan är en hetsig typ – alltid framåt – alltid vara bättre än sist – alltid nästa dag eller nästa pass. Aldrig njuta eller ta vara på det man gjort. etc. Så går det emot sig så är allt piss och man är otillräcklig.

Jag kan erkänna att jag såg fram emot att komma ner till Österrike och köra tävlingen där. Jag var verkligen mentalt och fysiskt förberedd på alla plan. Rekord efter rekord utan motgång på cykeln hemma och i löpardojorna. Att då få klämma till med 9.54:13 där var så oerhört stort för mig.
Jag hade redan satt upp som mål inför 2015 att ta mig under 10h, men det var lite så jag kände att jag tog i när jag gjorde det. Från 10:31 i Kalmar augusti 2014 till 9:54:13 i österrike (28 juni 2015) på mindre än 1 år. Det var coolt.

Det har varit mycket runt om annars, samarbeten och nya vänner har tillkommit. Nya visioner om utveckling och andra intressen har väckts under 2015 som jag ska utveckla under 2016.

Jag ser väldigt mycket fram emot 2016. Både jobb-, idrotts- och kärleksmässigt.

Nyårslöften:
Använda tandtråd mer än 3ggr/vecka
Andas mer
och njuta av livet

Nu ska jag svira om och bege mig till Norra Öland tillsammans med sambo med nära vänner!

Gott Nytt År på er alla!

11884693_10153278518639821_9110296498805678840_o
11217555_10205986739764393_1003950729054404119_n

6888_10207116743373777_3676531982324134670_n


Livet genom ett grått filter

Inga kommentarer

Det gråa filtret är en vriden verklighetsbild av sig själv. Den negativa bilden man har är ljug.

Att säga att man ser livet genom ett grått filter är en finare benämning på psykisk ohälsa.
Det är också lite tabu i sammanhanget. Att visa sig svag är fel.

Det är idrottsmänniskan som jag är född till som har gjort mig till den jag är idag. Alla de som känner mig vet att jag har en bakgrund inom Motocross, där jag ville bli bäst. Där jag hade sjukt höga krav på mig själv redan som tonåring. Jag ville vara med i landslaget. Det var drömmen.
Jag är likadan idag. Men prestationen är inte jag.

Jag satt idag med en av landets absolut bästa cyklister, Sebastian Balck, som långt ifrån är bara en cyklist. Han är också Sebastian. Det var han jag träffade idag.
Vi pratar om allt, vi älskar kaffe båda två. Jag vet vad ett ”gott” Zoegas är medan han driver sitt egna kaffe.
Men efter ett tag väljer jag att vika av och frågar en fråga, i samarbete med en period där jag levt livet genom ett grått filter, sen lite eftersom det varit en allmän skitdag för min del. En fråga som säkert många kan tycka är tabu.
Den gäller att just att visa sig sårbar. Jag frågade Sebastian, ”Du som har har varit idrottsman och kommit dit du är idag, har du haft några perioder där du verkligen mått skit?”.

Han börjar prata och drar upp sina värsta scenarion. Jag lyssnar med stora öron och jag fyller allt mer i, med fler: ”det är sant…”.
Att få höra det man letar efter från någon annan, som tänker lika, känns då som en lättnad. Att få höra vad någon annan gått igenom – inom samma ämne, får en att se igenom det gråa filtret och få det bekräftat att man inte är ensam.
Han ser mig, och jag hör honom. Han berättar om varför jag mår som jag gör, och säger att det grundar sig i inställningen jag har till mig själv.
Jag lever i en mörk negativ bubbla där jag själv aldrig tycker att jag räcker till eller är bra nog. Spelar ingen roll hur mycket positivt kritik jag får mig tilldelad.
Mina krav kring mina prestationer har varit höga, viljan att verkligen prestera på jobbet densamma och även som sambo sen som människa överlag.

Du är inte dina prestationer

Det är ett citat jag fick av honom. Som jag än tänker på. För det är så jävla sant. Men som jag inte har sett själv.
Det som menas är att, vad spelar det för roll om jag inte når den tiden jag verkligen vill på ironman, att jag inte får den exakta skärpan på bilderna, fixade den rätta typografin i den nya tidningen på jobbet eller att jag inte kom med i Motocross-landslaget som tonåring. Jag vet ju att jag alltid förösker gör mitt bästa och yttersta för att göra mig själv stolt och nöjd – men idag var jag inte riktigt där eller som tonåring.
Men vad gör det idag… jag gjorde i alla fall något, och nästa gång jag gör något blir det garanterat annorlunda.

Sen printade han även in det hos mig när han sa:
Du är ju en tävlingsmänniska, och det är ju en stark egenskap du har. Det är en stor del i drivkraften du har och en stor del till att det är därför du är där du är idag, med allt vad kunskap innebär. Och det är därför du aldrig är nöjd. Det är så, du kommer heller aldrig bli nöjd – men när man kan behärska konsten att istället för att vända svärdet man har mot sig själv – att då vända det mot andra när det väl gäller. Det är då man kan se sig farlig.

Med denna lilla sammanfattning kring vad vår konversation innehöll så har jag ikväll fått se genom ett allt mer ljusgrått filter på vad som sker och vad som är verkligheten.
Hur mycket man än vill vara He-man, Ironman, Batman, ANT-man…

Så är jag är från och med nu, Inte någon av ovanstående eller min prestation.
Jag är Martin.

——————————————————————————————————————————————

Life through a gray filter

The gray filter is a twisted view of reality itself. The negative image it has is lying.

To say that one sees life through a gray filter is a fancy term for mental illness.
There is also a little taboo in this context. To prove weak is wrong.

There are sports person I was born to that has made me who I am today. All those who know me know that I have a background in motocross, where I wanted to be the best. Where I had a sick high demands on myself as a teenager. I wanted to be with the national team. That was the dream.
I am the same today. But performance is not me.

I sat down today with one of the country’s best cyclists, Sebastian Balck, which is far from being just a cyclist. He is also Sebastian. It was he I met today.

We talk about everything, we love coffee both. I know what a ”good” Zoegas is while he runs his own coffee.
But after a while I choose to turn aside and asks a question, in collaboration with a period where I lived life by a gray filter, then a little bit because it’s been a general crap day for me. One question that surely many would think are taboo.
It applies to just prove vulnerable. I asked Sebastian, ”You’ve been an athlete and come as far as you are today, have you had any periods where you really felt like shit?”.

He starts talking and is laying down worst scenarios. I’m listening with big ears and I fill it all in more, with more: ”it’s true …”.
To hear what I’m looking for from someone else, who thinks the same feels as a relief. To hear what someone else has gone through – in the same subject, allowed me to see through the gray filter and have it confirmed that I am not alone.
He sees me, and I hear him. He talks about why I feel that I do, and says it is based in the setting I have to myself.

I live in a dark negative bubble where I never think I am enough or good enough. No matter how much positive criticism I get me assigned.
My demands on my performance has been strong desire to really perform on the job is the same, and also as a partner, then as a person overall.

You are not your performance

There is a quote I got from him. I’m still thinking about it. Because it’s so damn true. But I have not seen it myself.
What is meant is that, what does it matter if I do not reach that time I really hunted during the Ironman, I do not get the exact sharpness of my pictures, tweaked the right typography in the new magazine at work, or that I did not come with the national team in motocross as a teenager. I know that I always try to do my best and utmost to make myself proud and happy – but today I was not really there, or teenager.
What does it matter today … I did at least something, and the next time I do something it will definitely be different.

Then he said also something I will not forget:
You’re a competitive person, and that is a strong characteristic you have. There is a great deal of momentum you have and a big part of that is why you are where you are today, with all that knowledge means. And that is why you are never satisfied. It’s the truth, you will never be satisfied – but when you can master the art that instead of turning the sword you have with yourself – that then turn it on others when there is war. That is when one is dangerous.

With this little summary of what our conversation contained so I have tonight seen by an increasingly light gray filters out what is happening and what is reality.
How much you want to be He-Man, Ironman, Batman, Ant-Man …

So, I am from now, not any of the above or my performance.
I’m Martin.


Med skräckblandad förtjusning

Inga kommentarer

Som många andra redan har nämnt så var det skräckblandad förtjusning vi genomförde delar av årets Ironman Kalmar. - Men det var lika för alla!

Det var en annorlunda dag – ingen av mina träningsdagar var denna lik känns det som.
Jag var ganska medveten om vinden dagarna innan, så man visste väl mer eller mindre att det väntaes en jävlig dag. Men jag var inte sådär fokuserad på vinden när jag väl stog där i startfållan. När jag hörde att startskottet gick och redan i hamnbassängen mötas av de meterhöga vågorna vid första navigeringen. Det var med skräckblandad förtjusning.
Jag anser mig som en stabil simmare, men inte supersnabb. Särskilt inte i stökiga förhållanden.
Men jag fick upp ett bra flyt. Något jag hade sagt till mig själv så många gånger dagarna innan, det var just att vara noga med navigeringen. Man kan annars vara lat och lita på framförvarandes fötter och därmed kanske missa lite tid pga av någon annans lathet.
Jag vet inte hur många gånger jag var och faceplantade vågorna vid navigeringsförsök, hur många liter kalmarssundsvatten jag svalde eller hur många  man kan ha sparkat i magen vid ivriga situationer. Jag tog mig igenom simningen utan större svackor på 1:09 – 3 min sämre än förra året med helt motsatta förhållanden.

Ett ganska smidigt byte från sim – cykel, låg nog på 3 minuter. Lite fippel med våtdräkt och ivrighet etc.
Jag har känt mig stark hela året kring detta momentet och gick ut med självförtroende. Jag pustade i vinden – som alla andra.
Benen ville framåt och inget ont i det. Jag hade en bra plan sen Österrike med just intag av näring vilket jag följde på samma sätt. Kände mig stark hela vägen och väl påfylld inför de sista 42km i löparskorna. Sluttid på 5:04h och en förbättring med 17min från förra året. och plats 86 totalt av 2100 ish (rekord för mr.palm)
Men jag tokmissade. Jag åt och drack alldeles för tidigt in i löpning än vad jag borde ha gjort. Skulle ha hållt igen lite. Jag fick kramp i magen redan efter 4km. Blev lite av ett panikintag av sportdryck, citron och bars. Inget jag skulle ha gjort.
Fick gå i perioder fram till km 18-19 och sluta med intag av grejer. Sista 21 km kunde jag löpa ”ganska avslappnat” och inte ådra mig några krämpor eller annat dumt. Det gick som det gick och mina kära föräldrar skrek att jag gick mot 10:26. Detta gjorde mig lite halvt irriterad. Det var ”bara” 5min bättre än fjolårets tid. Det fick mig att bita ihop lite och öka sista varvet och sänka totaltiden med nästan 10min.

Det var en pina, mins sagt. En fantastisk dag med fantastiska människor som stöttade. Från uppgången i simningen, färjsestaden, degerhamn, och ända ut i rockneby hörde jag skriken ”Komigen Palm!”. Något som är grymt skönt att få. En Extra boost. Trots att det kanske inte syntes.

Jag kom i mål stapplandes på 10:17:nånting och en 167 plats. Med ett leende på läpparna kom jag in med en vetskap om att jag snart skulle få sätta mig i isbad, äta pizza och dricka ett rejält stort glas Cola.

Såhär i efterhand så är jag nöjd med dagen – det kunde slutat värre om inte magen hade velat ge med sig. Mitt mål i år var en tid under 10h. Det gick inte igår. Men målet under hela 2015 var en tid under 10h och det gjorde jag med 6min marginal i Österrike. Så jag har fullbordat det jag hade lagt upp och lägger mig med gott samvete nu och ser nu fram emot lite vila inför kommande satsning.

Det blir inte Kalmar 2016. Mer än så vet jag inte i nuläget 😉

11906816_10153593114433184_310373740927031857_o 11880407_10152608543687465_2233348368468297677_n 11866492_723967294396484_3392089422995944461_n 11898815_10153594718963184_7744072028616008509_n 11895010_10203539852251859_8654674882996559564_oEn stort riktat tack till alla min samarbetspartners och personer som har hjälpt mig under denna satsning under 2015. Skins Sverige, Self Omninutrition, Bliz Sverige, Recoverystore.it, Utvecklarna, Arkitektkopia, KST infoservice, Kalmar Billack, Calle på Wellness och många andra enskilda människor.

Mr Palm

——————————————————————————————————————————————

Google translate: English: Mixed emotions.

As many others have already mentioned, it was mixed emotions we raced parts of this year’s Ironman Kalmar. – But it was the same for everyone!

It was a different day – none of my training days were the same.

I was quite aware of the wind day before, so we knew more or less that it was expected a tough day. But I was not like that focused on the attic when I was standing there in the start area. When I heard the starting gun went and already in the harbor basin met by the meter high waves at the first navigation. It was with mixed emotions.

I think that I as a stable swimmers, but not super fast. Especially in choppy water.

But I got up a good flow. Something I had said to myself so many times the day before, it was just to be careful navigation. Often one is lazy and rely on your feet in front and thus might miss some time because of someone else’s laziness.

I do not know how many times I was and made a face plant in the waves when navigating attempts, how many liters of water I swallowed, or how many you can have kicked in the stomach by eager situations. I got through the swim without any major downturns at 1:09 – 3 minutes slower than last year, with completely opposite conditions.

A pretty smoothly switching from sim – bike, landed probably in 3 minutes. A little trouble with wetsuit and eagerness etc.

I felt strong all year around the bike and went out with confidence. I had to work in the wind – like any other.

The legs wanted to come. I had a good plan then Austria with the right intake of nutrients, which I followed in the same way. Felt strong all the way and well filled before the last 42km of running shoes. Ending at 5: 04h and an improvement of 17min from last year. and place 86 in total by 2100 ish (record for mr.palm)
But I made a big mistake. I ate and drank far too early in the race. I’d held back. I got stomach cramps after 4km. Was a bit of a panic intake of sports drinks, lemon and bars.
Had to go for periods up to 18-19 km and end with the intake of nutrients. The last 21 km I could run ”fairly relaxed” and not incur me some ailments. It went as it went and my dear parents shouted that I went against 10:26. This made me a little half-annoyed. It was ”only” 5min better than last year’s time. It made me bite the bullet a little bit and increase the last lap and reduce the total time of almost 10 minutes.

It was a pain. But an amazing day with amazing people who supported me. From that I got up in the swim, Färjestaden, Degerhamn, and all the way out in Rockneby I heard the screams ”Come on Palm!”. Something that is cruel nice to get. An extra boost. Although it may not be visible.

I finished in 10: 17: something, and a 167 place. With a smile, I came in with the knowledge that I would soon have put me in an ice bath, eat pizza and drink a real big glass of cola.

Afterwards, I’m happy with the day – it could have ended worse if the stomach had not wanted to give in. My goal this year was a sub 10h. Failed yesterday. But the target throughout 2015 was sub 10h and I did with 6min margin in Austria. So I have finished what I had put on the table and now I go to bed with a clear conscience now and look forward to some rest for the next bet.

I will not run the Kalmar in 2016. More than that I do not know at this time;-)


Full patte! – startnummer + länk

Inga kommentarer

   

 

imorgon kör vi!

Alla som vill följa mig gör det via #750

Länk: http://m.eu.ironman.com/sv-se/triathlon/coverage/detail.aspx?y=2015&race=kalmar&rd=20150815&live=1&rid=0#axzz3imaMNoxf


Ryggläge

Inga kommentarer

  
Att ha italienarna och skins bakom mig nu är lite extra guld värt.

Ryggläge med mina recoveryboots och en kaffe, det gör mig stark såhär dagarna innan 🙂 sov även i Skins Recovery set. Ett kompressionsset som gör musklerna fräscha, och nej, jag blev inte genomsvett 🙂 känns bra idag.

Sista ssimpasset om en stund. Senare hämta ut nummerlapp etc. Efter det låta Sportson göra en sista koll på hojen. 

Intresserade av recoverypumpen eller kläder från skins? Maila mig: [email protected]

Mr.Palm


Det sista är gjort – redo för lördag

Inga kommentarer

  Det är verkligen stämning i Kalmar nu. Jag själv mår bra. Det är en lugn och ganska sansad Mr. Palm.

Jag har gjort allt mitt i träningsväg och känner att jag inte kan ha gjort något annorlunda. Träningstimmar har jag…, förbättrad är jag och har allt annat, sambo, jobb och liv under kontroll. Jag bryter regeln där bland många andra som ska köra, de har ofta flera ursäkter 😉

Formen går inte slipa mer utan nu handlar det mer eller mindre att vila och se till att jag har gjort alla personliga förberedelser tills på lördag morgon. **Det är hemligt hur jag förbereder mig, såklart.** 😉

Men en sak är med kosttillskott från SELF. En låda med tillskottsbränsle kom med posten idag, lägligt såhär innan!

  

Mr. Palm


När motivationen tryter

Inga kommentarer

Trots att det bara är drygt en vecka kvar till dagen d så tryter motivationen just idag.

Brukar vara såhär för mig. Jag har egentligen sagt till mig själv att idag ska jag inte göra någonting i träningsväg. Trots detta så packade jag väskan och traskade ner till vattnet för att försöka dra av ett simpass. Men där sa knoppen nej. Fanns inget sug alls. 

Så huvudet hade ställt in sog på detta, jag håller mig till planen trots allt och boostar motivationen med att det är dags för sista långpasset imorgon. Sim, cykel och löp är planerat.

Hoppas min Falco V och mina ben levererar imorgon!

 
 

Mr. Palm
  


Som ett barn dagen innan julafton – i 7 veckor

Inga kommentarer

  
Det har inte varit speciellt lång väntetid egentligen, 7 veckor. Jag beställde någon vecka innan jag drog ner till Klagenfurt och sedan dess har jag verkligen varit spänd!

Det blev inte mindre spänt när jag såg att Michael Weiss som kom tvåa i Österrike körde just en sån här bike, Falco Bike!

Har sedan förra veckan pillat med den och fått hjälp av både Magnus Andersson och Sportson i Kalmar med blandannat övergång av växlar, bromsar och allt annat nödvändigt 🙂

Idag var jag ute för första gången! Lite nytt mot min förra är att ramen är en storlek mindre vilket har bidragit till en mer avslappnad sittställning. Mer aero i och med att jag får ner ryggen och sen är ramen är helt annorlunda, sjukt mycket aero.

Känslan av att köra den på min 5milssträcka var grymt.

  1. Idag slog jag första checkpointen i Rockneby på 40:25 ala 39,8km/h. Med förra ramen kunde jag hålla 37,2. En förbättring med lite drygt 5min i likvärdiga förhållanden.
  2. Att sitta som jag gjorde blev helt klart en bonus. Kände mig stark genom tramptagen utan att behöva ändra sittposition.
  3. En stor bonus att jag förbättrade rekordet på samma stäcka: 1:19:50 till 1:16:56 på 5 mil.

Är riktigt förväntansfull på cykelmomentet den 15! 🙂

  

Mr. Palm