Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Livsstil



mens muscle model

1 kommentar

Har funderat länge på att anmäla mig till en fitness tävling. Jag äter, sover, lever och andas fitness – varför då inte tävla i det. Så i söndags slog jag slag i saken och anmälde mig till Nordic Grand Prix den 9 maj 2015. Kategorin jag valde att anmäla mig till är Mens Muscle Model.

Min tanke är att uppdatera så mycket som möjligt på bloggen framförallt kring min träning och kost men även lite om vad som rör sig i huvudet när det kommer till tankar och känslor under resans gång.

Då det i princip är 7 månader kvar tills dess att tävlingen går av stapeln så har jag gott om tid på mig att komma i den form som jag skulle vilja vara när jag ställer mig på scenen.

Detta är något helt nytt för mig och det känns väldigt spännande, roligt och skrämmande på samma gång. Det skulle kunna beskrivas som en skräckblandad förtjusning då jag aldrig har stått på en scen framför en massa människor samt en domarstab som ska bedöma mig.

Min tanke är att göra en sammanfattning veckovis angående träningen, kosten, framsteg, bakslag och annat smått och gott.

Hoppas ni vill följa med mig på denna nästa 7 månader långa resa. Det hade varit grymt roligt.

Sköt om er tills dess!



Ett brev till mitt framtida jag.

2 kommentarer

När jag tittar tillbaka på mitt liv, hur det har fortlöpt från det att jag trädde in i ”vuxen” ålder fram tills idag får jag en förståelse för hur många vägskäl jag ställts inför, hur många val jag har varit tvungen att göra(vissa svårare än andra) och hur det har format mig till den jag är idag.

Vissa av dessa livsavgörande ögonblick skulle jag förmodligen vilja ha ogjorda när jag väl ser tillbaka på dem, ögonblick som exempelvis innefattar situationer där människor blivit sårade, situationer där jag själv blivit sårad osv. Trotts att dessa val har lett till mindre angenäma situationer, situationer som vi i själva verket helst skulle vilja undvika, har de samtidigt bringat oss kunskap och förståelse kring livets alla små vägbulor och vägskäl.

Alla gör vi val som vi i efterhand kan känna att vi kanske inte borde ha gjort, som vi faktiskt ångrar, och kunde vi, så skulle vi där och då vrida tillbaka klockan. Dock är det dessa val som är med och formar oss genom livet till dem vi är idag. Sen om den versionen av oss själva är till det bättre eller sämre kan definitivt diskuteras. Jag skulle dock vilja påstå att så länge det finns en medvetenhet i det vi gör, att det i vissa avseenden kan anses som fel, att det i slutändan kan skada någon annan och inte bör upprepas, så ger vi oss sig själva chansen att utvecklas, att närma oss den positiva versionen av oss själv som vi förhoppningsvis en gång strävade efter att bli.

Jag har själv gjort många val här i livet som jag är mer eller mindre stolt över, val som jag skulle vilja ha ogjorda. Jag har gjort val som har bringat smärta, val som jag i dagens läge skulle hanterat annorlunda. Men som sagt, ingen är perfekt och bara genom att jag är medveten kring detta gör att jag ger mig själv chansen att utvecklas som individ, som människa, som person.

Till mitt framtida jag skulle jag vilja säga: fokusera inte allt förmycket på det som du skulle vilja ha ogjort, utan mer på det som du skulle vilja göra. Var medveten om att när du gör svåra val, försök alltid anpassa dem (om möjligt)så att ingen blir sårad. Var alltid den större av parter och be om ursäkt om situationen kräver det och framförallt om ursäkten i sig är rättfärdigad.  Var ödmjuk och gör alltid val som gynnar dig själv och andra, men undvik val som sårar eller bringar olycka.  Våga ta risker så länge riskerna är värda att ta. Var inte rädd för att be om hjälp. Alla behöver vi hjälp ibland och det är absolut inget att skämmas över. Bygg karaktär, stå för det du tror på och sträva efter ständig utveckling. Var aldrig nöjd med det näst bästa, varken när det kommer till dig själv eller till dina nära och kära.

Alla har vi mål som vi strävar efter att upp nå, demoner vi måste bekämpa, och alla är vi medvetna om att: hur vi än vrider och vänder på det så kommer det alltid komma nya. Jag vet vart jag befinner mig idag och jag vet vart jag vill. Detta kommer dock att förändras under årens gång, en förändring som i sig är lika naturlig som livet självt och det enda vi kan göra är att göra det bästa av varje situation. Livet kommer alltid slå hårdare än vad vi kan slå tillbaka, men det som definierar oss är hur hårda slag vi kan ta. Det låter kanske inte så värst romantiskt, men i slutändan så är det oftast det som man har kämpat för som mest som inger den största glädjen.

Jag säger – Sträva efter ständig utveckling, sträva efter att bli den bästa versionen av dig själv.


Socialt stöd kring livsstilsförändring?

2 kommentarer

Förväntansfull, motiverad, rädd och osäker är bara några av de känslor som infinner sig hos många när de för första gången bestämmer sig för att förändra invanda mönster och beteenden kring sin kost och träning.

Trots denna stora och oerhört positiva förändring så har jag av egen erfarenhet märkt att det stöd som borde komma från nära och kära(och även mer ytliga förhållanden i form av bekanta) brister på väldigt många plan. På grund av just detta, samt påtryckningar som inte gynnar den nya livsstilen ger många upp och återgår till sitt ursprungliga leverne.

Detta gör mig uppriktigt sagt förbannad då allt för få tar sig mod och tid att göra denna förändring som faktiskt handlar om att förbättra sig själv, både på insidan och utsidan.

Vad grundar sig då denna negativa inställning(eller vad man nu väljer att kalla det för) till ett hälsosamt leverne i?

Min teori är att själva grunden till detta kretsar kring avundsjuka, normaliseringar och rättfärdigande av beteenden. Man tål inte riktigt att någon annan i ens närhet gör något positivt för att förbättra sin livskvalité om man själv inte gör detsamma. Att se någon annan växa som individ både kosmetiskt, hälsomässigt och som människa tror jag ger en ett ganska drastiskt uppvaknande om att: vill jag själv göra samma sak så måste en förändring ske och det krävs en hel del arbete(åtminstone till en början) för att denna förändring ska bli verklighet.

Mer ofta än sällan har jag fått berättat för mig hur människor i mina kunders närhet förklarat för dem att: nu börjar du faktiskt bli lite för smal, eller, nu börjar du faktiskt bli lite för stor(då i form av för mycket muskelmassa vilket jag anser vara ett lyxproblem), när de i själva verket börjar se helt fantastiska ut. Detta kan i sin tur leda till att personen i fråga avstår från sin nyvunna positiva livsstil på grund av ord baserade på lögn som i flera fall både sårar och skadar.

Jag tror att människan idag har tappat greppet om vad som är vårt kroppsliga normaltillstånd och vad som faktiskt borde vara vårt kroppsliga normaltillstånd, då det idag finns betydligt fler överviktiga än vältränade människor.  Detta resulterar i en normalisering som baseras kring övervikt och som i sin tur medverkar till en jävligt skev bild när det kommer till träning, kost, hälsa, livsstil och våra kroppar. Det är exempelvis accepterat att påpeka att någon tagit sin kropp, sin fettprocent och sin muskelmassa lite för långt, men inte att någon bär på lite för många kilon.

Denna normalisering, som jag väljer att kalla den, tror jag även finns idag på grund av att människor vill rättfärdiga sina egna beteenden kring mat och icke existerande träning. Det är betydligt enklare att bjuda in de personer som försöker göra en positiv förändring kring sin livsstil med hjälp av påtryckningar av sötsaker och skitmat än vad det är att själv erkänna sina brister, göra en förändring och att med stolt stämma påpeka hur stark man tycker personen i fråga är som avstår gamla beteenden.

Man ses nästan i vissa sociala sammanhang som konstig om man bara köper en kaffe, men inte bulle när man är ute och fikar med vänner, eller skippar efterrätten vid ett restaurangbesök. I själva verket borde få en klapp på axeln och hurrarop för att man vägrar stoppa onödigt jävla skit i kroppen som bara skulle ta en längre ifrån det uppsatta målet.

Vad jag har förstått så är detta ett känsligt ämne och det finns nog många som känner igen sig trots att det kanske är mindre vanligt än vad jag vill måla upp det att vara.  Men bara att det existerar över huvud taget tycker jag personligen är helt absurt. Med tanke på hur sjuka många faktiskt är idag på grund av övervikt och bristande motion borde vi sjunga halleluja så fort någon bestämmer sig för att bryta sig loss från normaliteten, att byta ut gamla ohälsosamma vanor mot mer gynnsamma för kroppen.

Det är dags att vi börjar omvärdera vad vi idag kallar för livskvalité och tar steget mot en hälsosammare, snyggare, starkare, sexigare livsstil. Det är dags att vi börjar stötta våra närmaste i deras resa mot sundare tider, att vi då och stannar upp när vi ser en främling som vi tycker ser stark, snygg och hälsosam ut och faktiskt gör denne påmind om detta, eller att vi rent av tar steget själva om vi inte redan gjort det.

Normen idag borde vara vältränad, stark och sexig, inte överviktig, svag och långsam. Det är dags för en förändring och det är nu.