Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Träning

Familj

Fas 3…

Inga kommentarer

Sakteliga närmar vi oss IronMan Kalmar 2016. Varje dag som försvinner bakom mig är en dag närmare mitt stora mål. Jag har nu börjat göra mig redo för landning, inflygningen har påbörjats och lampan för bälte är tänd. Flygvärden meddelar oss via högtalarsystemet att vi skall återgå till våra platser, lägga tillbaka handbagaget och spänna fast oss. Den sista och avslutande fasen, fas 3, har börjat och vi ser nu de små, små husen när vi skär genom molnen.

Fas 3 bygger på distanspass och kvalitetsträning var för sig. Inga mellanmjölkspass utan antingen sakta, sakta eller fort, fort! Distanspassen tid ökar på med ca 10 % per vecka. Detta utgår ifrån de längsta pass man tidigare gjort under träningsperioden. Jag trappar upp lite mer för varje vecka som går och avslutar t ex med tre stycken fyra timmars cykelpass. Jag har tagit stor inspiration av triathlonikonen Jonas Colting och hans ironmanupplägg men samtidigt gått efter min egen magkänsla. Det kommer bli tuffa veckor framöver men det ger mig förhoppningsvis en styrka och en uthållighet som jag får nytta av den 20 augusti.

Jag har under en tid jobbat med att anordna ett triathlon i Oskarshamn, Eckern triathlon. Det är fantastiskt kul men givetvis mycket jobb också. Anledningen var att man ställde in den enda triathlontävlingen i Oskarshamn på grund av tillståndsproblem. Det måste man kunna lösa, tänkte jag i min enfald, det kan inte vara så svårt! Den sista delen i meningen, det kan inte vara så svårt, är något som ofta susar genom mitt huvud. Jag tror att jag lider av en snedvriden böjelse, det saknas ett filter någonstans på vägen mellan tanke och handling. Svårigheter och hinder är bara lite motlut som man måste besegra, lyder ofta min första analys. Jag slås sällan av tanken att de kan skapa mycket jobb och att alla andra som hanterat frågeställningen inte bara är människor som ger upp vi minsta motgång. Den reflektionen borde jag göra oftare men tyvärr.

Jag har lämnat föräldraledigheten och arbetar nu fullt igen. Över sommaren och en bit in i höst skall jag arbeta nattskift vilket är kul. Det är roligt att lära känna nya människor och få nya utmaningar. Det har varit fantastiskt att vara hemma med de små även om det inte på något sätt är en dans på rosor. Ibland har jag längtat tillbaka till mitt ”åtta till fem”-jobb, tillbaka till ordning och reda utan barn som skriker, slåss och grisar ner. Jag älskar verkligen mina barn men ibland vill man bara gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka. Som tur är så finns de stunder som man aldrig vill lämna, det där leendet eller skrattet som gör att man bara vill stanna tiden. Meningarna som bara dyker upp vid köksbordet; Varför kallar du Viggo för ”Fy fan”, pappa? Det är alla de tokigheter som man inte vill gå miste om.

Over and out!

/ CJ


Träning

FAS 2

Inga kommentarer

Nu går vi in i träningsfas 2 och efter att Coach Johan lagt mycket fokus på distans under vintern så sker det nu lite ändringar i träningsupplägget.  Inget revolutionerande men att äntligen få öka tempot i löpningen lite kan kännas skönt när man tragglat mil efter mil i 5-fart. Dessutom så har ju utomhussäsongen för cyklingen nu sakta men säkert startat. I takt med vårens antågande blir det mer och mer cykelpass utomhus. Jag börjar sannerligen bli trött på blinkandet från elmätaren som jag under månader haft en meter framför näsan.

Jag har varit ute på en 9-milsrunda och det kändes helt ok för att vara första gången i år. Det gick inte så fort men å andra sidan, det är inte nu jag ska vara som bäst. Det finns ingen anledning att stressa utan strukturerat följa plan. Inomhus på trainern kör jag 4 minuter hårda intervaller med 1 minut vila och bara fokus på distans när jag kör ute. Dessa små, små steg kommer att ge resultat inom sinom tid. Målet är att vara på topp den 20 augusti 2016.

Simningen är det roligaste passet under veckan. Varje söndag längtar jag till måndag och att få träffa Trimate-gänget. Vi har så otroligt roligt ihop. Det skrattas mycket mellan de oftast hårda intervallerna. I måndags var det tufft och jag kände av träningsvärk i axlar och armar när jag vaknade på tisdagsmorgonen. Jag är inte lika tuffoch hård som Viktoria Johansson, världsmästaren från Mönsterås, som körde ett nytt simpass dagen därpå. Vi körde bland annat 8x25m max med start på 45, 4x50m + 6x50m + 4x50m med start på 1:30 hårt. Vi startade två och två bredvid varandra och det skapar alltid lite tävling. Problemet när jag simmar är att det gärna blir mer muskler än hjärna men skillnaden i tid är NOLL! Ibland går det till och med fortare när man simmar lugnt och avslappnat. Tekniken är så otroligt viktig men jag blir lätt stressad i tävlingsmomentet och lägger gärna på mer styrka och mindre andning . Det resulterar att jag är helt slut efter 35 meter.

En gång per månad ska jag lägga in ett distanslöpningspass på minst 150 minuter. Snittar jag 5-fart så resulterar det i 30 km. Jag testade i början av november att springa 25 km och det gjorde mycket ont i benen och framförallt i knäna. Nu har jag gjort många pass runt 20 km. Därför kommer det bli roligt att få känna på lite längre distans och se hur det känns nu.

Jag ska också lägga in fria brickpass med uppdelningen 2/3-delar cykel och 1/3-del löpning. Detta utifrån tiden så om jag cyklar två timmar ska jag springa en timme. Det ser jag fram emot, speciellt nu när det börjar bli varmt ute under dagarna.

Slit hårt men slit inte ihjäl er!

/ CJ


Familj

Livet som pappaproffs!

Inga kommentarer

Att få vara hemma som pappaproffs ger så otroligt mycket. Det är en utmaning för psyket och tålamodet då glaset med mjölk knuffas ut för andra gången eller att ingenting man föreslår passar. Min sambo brukar flina och man kan verkligen se skadeglädjen som lyser över hela hennes ansikte och sen kommer frågan, hur länge har du varit hemma, sa du?

I morse svarade Love när jag fråga varför han inte tagit på sig kalsonger under byxorna; ”nä, de är inte sköna.” Man får väl ändå erkänna att smaken är ju som baken, delad. Jag skrattar mycket åt och med mina barn. De är fantastiska på väldigt många sätt.

Igår så var vi på utvecklingssamtal med Vincent. Han är duktig i skolan men har mycket mer att ge. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska nå fram till denna tonåring. Hur får jag honom att förstå att all den energi han lägger ner nu kommer att betala sig flera gånger om. Det är en termin kvar av högstadiet sedan bär det av mot gymnasiet, livets första karriärsval!

Träningen rullar på bra. Förra veckan fick jag ihop 11,5 timmar vilket jag är nöjd med. Jag följer planen och fokus ligger på distans. Jag har en bra trendkurva även om lite sjukdom har ställt till det ibland. Nu handlar det bara om att fortsätta på den inslagna vägen.Varaktighet Jag litar fullt på Coach Johan och från och med vecka 10 går vi in i fas 2. Det ska bli jättekul att få se hur det upplägget ser ut. Det som förut var en fasa är nu en vision, en dröm och en verklighet. Ju mer jag tränar, ju tryggare blir jag i att den 20 augusti kommer bli en fantastisk dag. Dessutom så lär jag mig massor under resans gång. Flera av mina tidigare läror har jag fått värdera om och utveckla men det är väl så det skall vara.

På fredag ska jag ner till Kalmar och Cykelogen för att göra en bikefit på min nya TREK. Jag kan inte förklara i ord som jag har längtat efter just denna dag. 561567_428348610553978_1798984632_nVarje pass under de senaste veckorna har jag drömt hur jag flyger fram genom det öländska landskapet. Hur benen pumpar på och hur bra kroppen känns. När jag först anmälde mig till Ironman Kalmar var tanken att jag skulle cykla på min ålderstigna Crescent. Efter ett tag så började jag drömma om att ha en riktig tempocykel, en som skulle passa bättre för ändamålet. Mina vana trogen så började leta och fundera på hur jag skulle kunna lösa denna knut. Jag kom i kontakt med Jens på Cykelogen via Coach Johan och vi bokade ett möte. Jens och jag träffades i hans butik och snackade förväntningar och möjligheter. Efter vårt möte kontaktade Jens TREK för att kolla om de hade lust att hoppa på båten och ingå ett samarbete. Självklart hade dem det och min dröm blev verklighet. Ni kommer att få läsa mer om min bikefit i nästa krönika i Annonsbladet.

Jag ska avsluta med lite skvaller. Ryktena säger att det kan vara roliga outdoor-event på gång i Oskarshamn. Hur kul skulle inte det vara!

/ CJ

 


Familj

Detta är första steget mot förändring!

Inga kommentarer

Jag alltid haft en annorlunda relation till träning. I tidernas begynnelse var träning i den lokala friidrottsklubben ett tvång då farsan var både tränare och eldsjäl. Vi fick helt enkelt bara hänga på, så var det för alla oss syskon. Det fanns även ett mediokert fotbollslag på orten och där lirade jag några säsonger på pojklagsnivå med mina klasskamrater. Livrädd för att nicka och lika dålig med båda fötterna kunde jag knappt slå en passning på två meter. Det var nog därför jag spelade på topp med lagets stora stjärna som öste in alla våra mål.

Träning låg aldrig för mig i unga år, jag var det svarta fåret. Hoppade 1,50 i höjd när jag var tolv, tretton år vilket ibland gav ett brons. Kommer ihåg att vi hade en stor tavla i hallen på Björkgatan i Stockaryd där morsan hängde upp alla våra medaljer. Tavlan var utformad så att den var uppdelad i kronologisk ordning, från äldst till yngst. Stort fotografi överst och sedan hängdes medaljerna under snyggt och prydligt. Min närmaste äldre bror Fredrik och min lillebror Dan var jätteduktiga. På varsin sida om mig hade jag talangerna, de som vann och tog mestadels guld och ett annat silver. Ni kan ju förstå själva hur det såg ut.

Jag börja och röka och snusa tidigt och var tillsynes helt talanglös. På den vägen gick jag några år innan jag en kväll följde med min lillebror och kusin till boxningsklubben i Oskarshamn. Morsan och några av mina syskon hade flyttat dit efter skilsmässan, jag bodde kvar något år i Sävsjö hos farsan innan jag också anslöt. Det blev vändningen, jag hade funnit min passion. Av någon outgrundlig anledning var boxning min grej. Det är en idrott där du tränar otroligt mycket, säg fyra-fem pass i veckan på nybörjarnivå. När du sedan börjar komma upp dig så bör du ligga runt det dubbla. Jag som aldrig gjort mig känd som en träningsnarkoman blev som förbytt. Jag slutade i princip med allt annat och gav mitt hjärta och min själ till boxningen.

Nu när jag tittar tillbaka så kan jag konstatera att den fostran gav mig det liv jag lever idag, på gott och ont. Jag har fortfarande lätt att köra mer kvantitet än kvalitet. Jag räknar gärna antalet kilometer och pass oavsett om det är bra eller dålig. Jag vill gärna bara kötta på, plåga kroppen och ju tröttare jag är desto bättre pass. Numer vet jag och har jag lärt mig att det är helt jävla fel, kvalitet slår kvantitet alla sju dagar i veckan.

Vad innebär då kvalitetspass konkret? Jo, för mig betyder kvalitet att man tränar med ett syfte. Låt mig säga såhär, ska jag träna snabbhet så ser jag till att återhämta mig bra mellan intervallerna så att jag kan orkar vara snabb. Jag vill inte dra på mig mjölksyra tidigare och tidigare för varje intervall som fallet gärna blir om man vilar för kort tid. Samma sak gäller vid distansträning, fokus ska ligga på distans och inte fart. Det gör inget om man ligger en eller två minuter över normal kilometertid. Kvaliteten ligger i att springa långt. Det betyder inte att jobbiga pass inte existerar men det ska vara i linje med ditt syfte. Då är det ett kvalitetspass!

Detta är lättare sagt en gjort. Jag får ofta en känsla av att jag fuskat när kroppen inte spyr ut mjölksyra eller att jag inte känner mig helt jävla slut. Känslan blir att jag har kastat bort möjligheten till ett bra pass. Jag har ibland lagt till ett extra pass bara för att bevisa för mig själv att jag är duktig. Kontentan blir att min kropp inte får återhämta sig ordentligt och risken för skador och sjukdom ökar dramatiskt. Jag ger mig ut på farligt vatten för att tysta min inre röst som säger; ”Du kommer aldrig bli en vinnare, du är en latmask, en vekling som inte orkar träna”.

Jag jobbar verkligen för att hitta en medelväg, kontinuitet är vägen till framgång tjatar coach Johan ofta om. Jag vet att han har rätt, han är själv ett levande bevis på det. Jag är lite mer allt eller inget men jag tänker att detta är första steget mot förändring.

Ni vet väl om att ni kan läsa min senaste krönika i Annonsbladet, missa inte det!

/ CJ

Instagram; @carljorneklint        Facebook; Carl Jörneklint


Cykelogen ♥ Trek = SANT!!

Inga kommentarer

Jag är mycket glad att få presenter min nya vän som skall hjälpa mig igenom IronMan Kalmar 2016. Detta sker i samarbete med Cykelogen i Kalmar och Trek Sverige.

Det är en Trek Speed Concept 7.0 – 2016 och jag är fullständigt förälskad. Vi kommer att umgås många timmar, avverka massor av kilometer och jag längtar redan. Dessutom kommer hen att vara min vapendragare och viktigaste allierad den 20 augusti då jag ska utföra mitt stora sportsliga mål.

Jag vill ännu en gång tacka Jens KlierCykelogen i Kalmar och Trek Sverige för att ni tror på mig. Er stöttning är guld värd och jag kan lova er att ni kommer inte bli besvikna!

TREK Speed Concept 7.0 – 2016Speed Concept 7.0 - 2016

 

Sped Concept 7.0 - 2016

/ CJ


Idag är det en glädjens dag!

Inga kommentarer

Det är ett mantra som en  kollega brukar använda; Idag är det en glädjens dag! Vi andra brukar skratta och skoja och använda uttrycket när det egentligen förhåller sig precis tvärtom. MEN jag måste verkligen säga att det inte kunde passa in bättre än på just denna dag för idag är det en glädjens dag, mina damer och herrar!

Dagen startat lite trevande med misstänkt urinvägsinfektion på yngsta grabben och läkarbesök med bland annat blodprov. Ni som har barn vet att det inte är det enklaste att få fram frivilligt. Nu gick det förvånansvärt enkelt måste jag säga. Sköterskan trollade bort fokus på sticket med lite prat om Bamse och hans vänner och sedan var det klart. Love gick sedan stolt som en tupp med fingret och plåstret. Titta, pappa, jag har ett plåster, sa han. Även om jag var med och han satt i mitt knä kunde det ändå behöva understrykas en extra gång. Nu visade sig vara falskt alarm och ingen infektion vilket var skönt!

Jag tror på karma. Nu är det inte så att jag är fantastisk på alla de sätt, bara nästan brukar min sambo säga. Det låter lite ironiskt men jag är osäker, hon kanske tycker det. Vi har alla våra sidor det är väl kanske så att mina bra är lite fler och de dåliga lite färre. Det är väl i betraktarens öga, tänker jag. Nog om det. Det jag menar med karma är saker kommer igen. Är du trevlig mot andra så kommer människor vara trevliga mot dig, det är karma. I detta fall så tror jag mig gjort mig förtjänt av en bra deal.

Igår satt jag på cykeln i tre timmar. Jag kommer ihåg när jag började med mina långpass i källaren, fy faan, det var inget roligt alls. Redan efter en halvtimme började jag byta position varannan minut. Hur jag än försökte så kunde jag aldrig hitta rätt.  Jag satt också och streamade olika program på SVT- och TV4-play, allt från UFC till Bron. Detta är numera inte tillåtet av den enkla anledningen att nästan hela vår surfmängd gick åt. Nu rullar det å andra sidan på ganska bra och jag lyssnar på ljudböcker för att fördriva tiden. Jag tar gärna emot förslag då detta är ett fantastiskt sätt att förkovra sig samtidigt som man tränar.

Problemet ligger numer i att få till tid då passen är långa, inte passet som sådant. Nu tappade jag tråden igen, nåväl. Varför är just denna dag en glädjens dag? Jo, jag fick ett sms idag som kom ut ur ett missat samtal från en kommande samarbetspartner. Jag vågar tyvärr inte släppa det ännu men jag kan säga så mycket det minskar mina möjligheter att skuldbelägga materialet om det går åt helvete den 20 augusti. Ja, jag vet vad min coach brukar säga, allt handlar ändå om mig, inte våtdräkten, cykelbyxorna, löparskorna eller märke på trisuiten men det underlättar att ha bra material.

Jag skall ge en ledtråd, en rebus;

REBUSEN

Ni är välkomna att kommentera era svar och utveckla gärna hur ni kom fram till det. Pris utlovas till bästa förslaget, rätt eller fel!!

Missa inte min krönika i kommande nummer av Annonsbladet där jag beskriver simningen och mina tankar kring den.

/ CJ


Familj

Snön faller och vi med den!

Inga kommentarer

När skall vi få vinter på riktigt. En vinter som när man var liten. Drivorna längs vägarna var meterhöga. Snön föll i november och försvann inte förrän sent i mars. Jag vet att detta bara är en vanföreställning men det är dem minnesbilderna jag har. Det var säkert lika skralt med snö nu som då även om vargavintrarna etsar sig fast i minnet.

Träningen rullar på även om jag har haft en mindre svacka. Det har varit både sjukdom och motivation. Det är en del av mig som jag gärna skulle vilja byta bort om det gick. Jag är så upp och ner, allt eller inget. Jag försöker jobba mycket med dessa bitar. Chattade med Coach Johan på Messenger och i vanlig ordning så skrev han som svar på min önskan om att jag vill sätta mig ner och diskutera och jag citerar, ”Sitta ner?? Det är det sista vi ska göra!! Träna för satan”.

Det är både komiskt och sant. Varför börja leta efter fel och brister, möjligheter och omöjligheter när allt bara sitter i huvudet. Man ska nog inte heller oroa sig över en missad vecka på grund av sjukdom. Det är inte hela världen, det hör liksom till att kroppen ibland stretar emot och strejkar.

Jag körde ett tuffare löpningspass i mitten av veckan. Ville mest känna efter hur kroppen svarade. Det gick helt ok även om det inte var i linje med min planering. Jag ska testa att inte vila helt utan ge mig ut på korta och lättare joggingturer eller sätta mig en timme på cykeln de dagar jag tidigare vilade. Kanske rent av ta ett lätt simpass helt utan krav på prestation. Jag vet inte om det är rätt men jag inbillar mig att kroppen kommer vänja sig och det finns ju många andra, som tränar betydligt tuffare än mig, med detta upplägg.

Nu närmar sig julen och den efterföljande pappaledigheten. Från och med 11 januari 2016 är det jag som sköter barnen på heltid. Jag ser mycket fram emot att för en gångs skull få lite koll på ruljangsen och allt som sker. Nu ska jag packa frukt, ombyten och sköta matlagning. Nu är det jag som skall få ihop hämtning, lämning, sovstund med middag, tvätt och träning. För er som känner mig så vet ni att struktur inte är min styrka men jag ska göra ett ärligt försök…

Sov gott och håll tummarna för att snön kommer snart!

/CJ 

 


Träning

När ska man inte träna?!

Inga kommentarer

Visst sker det ibland att man inte känner sig helt hundra. Det finns tillfällen då man kanske skulle hoppat över träningspasset och valt vila. Jag tycker att det är svårt veta när man är tillräckligt sjuk för att inte träna eller snarare, när är man tillräckligt frisk för att inte vila!

Ibland känner man hur demonerna hänger över huvudet, hur kroppen känns lite seg och trött. Du är inte sjuk, varken feber eller hosta. Visst, du kanske känner av lite ont i halsen men med värktablett så är problemet löst. Du behöver snyta dig ett par gånger per dag men vem behöver inte det nu när kylan är på ingång. Det är vid dessa tillfällen som jag tycker att det är svårt att veta om man ska träna eller stå över.

I torsdags kände jag av lite halsont, absolut inget allvarligt men ändå. Under fredagen hade jag samma symptom. På dagen tog jag ett par värktabletter för att lindra lite och därefter kände jag ingenting. På kvällen hade jag 18 km löpning inplanerat vilket jag också genomförde. Passet som sådant gick jättebra och efter två dagars träningsledighet brukar det kännas bra för mig. Min kropp svarar bra på vila.

Jag brukar leva efter divisen att antingen blir man sjuk på riktigt eller så piggnar man till. Jag har sprungit många gånger med snorig näsa men efter passet brukar jag känna mig betydligt bättre. Luftvägarna och näsan är helt fria och andningen fungerar optimalt.  Jag tränar aldrig, aldrig med feber. Det jag pratar om är när man inte känner sig helt frisk men inte är sjuk.

Jag är väl medveten om att när man växlar upp träningsdosen så ökar risken för sjukdom. Kroppen måste få tid att vänja sig men jag kan ändå inte låta bli att känna lite dåligt samvete. Det känns som jag missar värdefulla träningstimmar. Mitt mål är tydligt, den tjugonde augusti tvåtusensexton ska jag vara som bäst. Inte bra eller bättre, jag ska vara i den bästa form jag någonsin upplevt. Jag vill ge mig själv världens bästa förutsättningar. Jag vill inte missa ett enda träningspass oavsett orsak!

Nu är det ju så att myntet har en baksida också. Tränar man sjuk så ökar risken för att man drar på sig något värre. I värsta fall så kan man missa månader av viktiga förberedelser. Detta måste man väga in när man står där, i valet och kvalet, innanför dörren med löparskorna oknutna. Därför valde jag att stå över gårdagens tre timmars källarcykling och dagens tuffa simningspass. Jag är inte villig att betala ett alldeles för högt pris.

Vad är era deviser eller riktmärken? Hur vet ni när ni ska sticka till gymmet eller ut i löparspåren och när ni ska låta bli? Dela gärna med er av era erfarenheter och historier!

/ CJ


Träning

Nu är det fredag igen!

Inga kommentarer

Nu har jag ökat på träningsdosen och lägger ner ca 8 – 9 timmar uppdelat på fem dagar per vecka. Jag har dessutom outsoursat träningsplaneringen till min goda vän Johan Bjurelid som gör ett kanonjobb. Jag känner ett stort förtroende för honom och jag vet att han är lyhörd för mina önskemål och tankegångar. För mig är det jätteviktigt då jag lägger ner mycket tid och energi på denna satsning. Det ger mig också lite extra tid med familjen.

Under höstlovet lade Johan in några tuffare brickpass. Dessa var nyttiga, inte bara för kroppen, utan även för knoppen. Samtliga pass kördes ute i den underbara höstvärmen som vädergudarna bjöd oss på. Jag märker att träningen gett goda resultat för på cyklingen kände jag mig stark. Okey, det var inte fulldistans men jag har precis lagt om träningen och då är det kul att känna att kroppen svarar.

Imorgon bitti väntar extra simträning. Det blir 50 meter x 20, 200 meter teknik samt upp- och nedvarvning á 400 meter. Det sköna med morgonpass är att man slipper ha träningen hängande över huvudet hela dagen och lägga fokus på familjen på kvällarna. Det negativa är att kroppen oftast är lite seg och svårstartad.

Nu är börjar min pappaledighet närma sig. Jag ser fram emot att få tillbringa dagarna hemma med de små. Nu blir det jag som lagar frukost, lunch, middag, lämnar, hämtar, planerar och sköter markservice. Struktur är inte min starka sida men det löser sig. En och annan gympapåse blir kvar i hallen tillsammans med frukten, det får vi leva med!

Nu önskar jag er en fantastisk träningshelg för det ska jag ha!

Bjuder på lite musik inför helgen -> TRYCK HÄR!

/CJ


Övrigt

Herrens vägar äro outgrundliga

Inga kommentarer

Jag startade upp veckan med dubbla träningspass. Cyklade på min trainer i källaren på morgonen och avslutade dagen med en tuff simträning. Det var med ett leende jag somnade på kvällen även om tröttheten var total. Jag vet att jag står inför en tuff utmaning den 20 augusti 2016. Då vill man gärna ha många träningstimmar i kroppen.

Jag kommer sitta  timmar på min cykel nere i källaren under vintern. Det krävs om jag inte ska se ut som en babian i arslet efter 18 mil. Dessutom skall man gärna kunna springa den avslutande maran också. Då kommer varje svettdroppe på sadeln vara värd sin vikt i guld. Detta oavsett hur tråkigt det än är att sitta och glo rakt in i en vägg. På simträningen så körde vi test för att ha något att utgå ifrån. Jag har nu 8:18 som pb på 400 meter och denna tiden skall jag kämpa för att kraftigt förbättra innan jag kliver upp ur bassängen för gott!

Träningsdosen är fortfarande ganska låg, det är jag medveten om. Det är därför jag har fört samtal med en ”personlig tränare”. Jag behöver få råd och tips av någon som vet vad det innebär att genomföra detta dårskap. ”Den som är klok lär av andras misstag. En idiot lär av sina egna!” var ett citat jag läste någon gång. Det är lite så jag tänker, jag vill ta till vara på andras erfarenheter.

Det börjar röra på sig även utanför träningen. Det är nu helt klart att jag ska skriva krönika i Oskarshamns Annonsblad. Det är en tidning som når ut till 24 000 hushåll i Oskarshamn och Mönsterås kommun. Det ger mig en möjlighet att uttrycka mina tankar och funderingar, i synnerhet om träning men säkerligen lite annat också.

Jag har ett samarbete med Mathias Lengyel på Design from Sweden och han fungerar lite som ett bollplank och stöd. Det är en djungel detta med marknadsföring och profilering och då vill man ha seriösa och professionella råd! Jag vill inspirera er och samtidigt låta er följa med på min resa för att nå mitt mål.

Ut och träna med er så ses vi i höstrusket!

CJ