Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Tankar och funderingar

Tankar och funderingar

Du är saknad…

Inga kommentarer

Det har nu gått ca en och en halv månad sedan vår vän Nixon lämnade oss. Även om det var ett bra beslut att låta honom gå så är han saknad och det är inte detsamma utan honom. Det är inte sällan man hoppas att han ska stå innanför dörren när man kommer hem som han gjort så många gånger förr. Det är smärtsamt att leva ibland och det är speciellt smärtsamt att leva utan någon som funnits där under så många år. Vi har besökt hans grav ett par gånger och lagt blommor. Han betydde verkligen mycket för oss även om tiden inte alltid fanns. Vi har haft fantastiska människor omkring oss som hjälpt till att ge honom mycket kärlek. Vi har förstått att han var inte bara älskad av oss. Han spred sin glädje i andras liv också och det är vi tacksamma för. Tack för att ni fanns där!

Vi försöker prata öppet om hans minne med barnen. Han har ju alltid funnits där så länge de kan minnas men nu är han borta. Love förstår givetvis inte riktigt men döden är en del av livet så därför vill vi inte hymla om saken. Vi vill inte heller förneka sorgen, det är alltid okey att vara ledsen och gråta. Det är ingenting som bara barn gör eller känner. Vi vuxna känner också av smärta och gråter när vi blir ledsna. Det är viktigt att visa barnen att livet inte bara är solsken utan det regnar ibland både mycket och länge. Tiden läker alla sår men det måste få ta tid. Ibland går det flera dagar utan att man knappt lägger en tanke men så ramlar det över en och då får det göra ont en stund, det är okey.

Sov gott! / CJ

 

 

 


Tankar och funderingar

436 tankar i skrift…

Inga kommentarer

Livet i sig är en framgångssaga, det kan ingen argumentera emot. Att just du och jag kom till världen är ett biologiskt under. Hur vi sedan väljer att se på det är en helt annan sak.

Jag och min sambo brukar ofta diskutera kring hur vi ser på livet. I min tolkning så anser hon att jag inte vågar möta mitt mörker och att jag väljer att se positivt i allt. Jag å min sida anser givetvis tvärtemot, att hon ser på livet genom mörka, dova solglasögon. Om vi nu lämnar hennes åsikter och tankar åt sidan för att inte förvärra husfriden så är ämnet tilltalande.

Jag var på en ledarskapsutbildning för något år sedan och där sa min kursledare Erik något intressant, vi speglar våra rädslor i andra. Det som gör mig fruktansvärt arg är pessimister. Dessa tvära och svåra människorna som alltid ska se allt elände. Varför då kan man fundera på rent filosofiskt? Jo, det skulle kunna vara så att min rädsla för att själv hantera negativa saker är det som speglar sig i dessa personer. Detta beteende som jag föraktar och hatar så otroligt mycket är den del av mig som jag inte själv kan hantera.

Hur är läget? Med mig är det alltid bra, det vet du, svarade jag rent slentrianmässigt i många år. Inte bara för att det oftast var bra utan också för att jag inte vill uppfattas som att jag klagar. Jag var och är väl fortfarande övertygad om att personen inte vill höra att jag ligger i skilsmässa, att barnen flyttat ut och att jag saknar dem så att jag gråter eller att biljävlen inte vill sluta krångla. Vill den som frågar verkligen veta hur jag mår eller vill hen bara vara artig? Frågan ”hur är läget?” ställs för att det givna svaret är bra nittionio gånger av hundra. Egentligen borde man bara konstatera, ”Läget verkar bra!”.

Jag kan förstå att psykisk ohälsa kan vara både svårt att erkänna för sig själv men även för sin omgivning. Man ska alltså erkänna att allt inte är bra och man ska då också uppfattas som att man klagar. Vi kanske mår bra, märk väl den positiva synen, av lite mörker, lite tuffa tider även om det då känns jobbigt. Det kanske rent av är utvecklande för oss som människor. Du måste finna svaret på frågor som du inte vill ta i för att hitta tillbaka. Du måste öppna ditt hjärta, lägga din förtröstan i någon annans hand och lita på att denna människa inte vill dig ont. Jag känner själv att jag har en del att arbeta med…

/ CJ


Tankar och funderingar

Pray for Paris

Inga kommentarer

Min tanke var att jag skulle försöka fokusera detta inlägg mer mot min träningen. Tyvärr är det svårt att helt frånse det som sker i vår omvärld. Det är självklart man blir fundersam på var vi egentligen är på väg. Det känns som världen är ett stort slagfält där det ena övergreppet är värre än det andra. Är det inte västvärlden som ger sig själv mandat för att bomba och krossa allt som står i dess väg så är det fundamentalister, inte sällan med ett religiöst mandat, som vill skapa kaos genom att straffa mor och far och ge sig på barnen. För några dagar sedan skedde det i Paris men vi minns även Oklahoma och Utöya tydligt.

Hur kan man mörda oskyldiga människor? Hur kan man ge sig själv rätten att utifrån sin egen övertygelse klä i sig rollen som bödel för så många oskyldiga människor. För mig är det helt ofattbart. Vissa grupper av människor kommer återigen att skrika högt och mena på att ”vad var det vi sa!”. Det kommer använda dessa oskyldigt mördade pappor, mammor, barn, systrar, bröder, mor- och farföräldrar som slagträn för att nå billiga politiska poäng. Så är det alltid och vi skall vara väldigt vaksamma och kräva besinning i denna svåra tid.

Det som började som en helt vanlig kväll där människor gick ut för att roa sig slutade i ett fullständig inferno fyllt av bråd död. Våra tankar går givetvis till de drabbades familjer, nära och kära som tvingas gå igenom denna svåra stund. Det är helt ofattbart hur glädje så fort kan omvandlas till skräck, gråt och tragik. Alla dessa människor var väntade hem, någon eller några som tvingades vänta men förgäves.

Vi skall alltid stå upp för demokrati och öppenhet. Den fria tanken och det fria ordet ska alltid vara okränkbart. Det är inte samma sak som att man skall hantera denna frihet med oaktsamhet eller vårdslöshet. Det är lite som Bamse säger; ”är man stark måste man vara snäll”. Det som kan anses vara en styrka kan också vara din svaghet. Du har alltid ett ansvar att betrakta din frihet som en gåva som du skall vara rädd om.

Låt oss nu skänka en tanke till de som faller offer för illdådens kulor. Alla dem i Paris och även dem runt om i världen som oskyldigt dras in i ett krig de aldrig var med och startade.


Tankar och funderingar

Nu handlar det om oss, Sverigevänner!

Inga kommentarer

Vårt land står inför ett förfall, ett politiskt kaos som vi inte upplevt i modern tid. Det är nu som din insats betyder mer än någonsin! En minoritet i Sverige försöker skörda framgång genom att låtsas vara blinda för den verklighet vi står inför. Stå upp och stå stolt!

Det är denna typ av propaganda jag ser en minoritet av vår befolkning nå ut med, på ett imponerande sätt. Min tanke med ovanstående ingress är att förhoppningsvis nå ut till fler, göra en politisk dribbling. Jag hoppas det fungerar och jag ber dig som läst såhär långt fortsätter läsa färdigt oavsett politisk uppfattning.

Jag tycker inte man kan mäta människoliv i pengar. Jag tycker inte att man skall ställa svaga grupper emot varandra. Det handlar inte om vi mot dem, det ena behöver inte utesluta det andra. Sverige är på många sätt ett fantastiskt land och det tror jag även att det kommer att fortsätta vara. Vi har möjligheter som många andra skulle drömma om att få uppleva. Jag tycker problematiken ligger i när man inte längre tror sig klara av förändringar. När man vill bibehålla det som varit, som det varit, fast med helt andra förutsättningar. Det är som att drömma sig tillbaka till julafton när man var barn då allt var fantastiskt och man fick många hårda paket. Det kanske inte riktigt samma sak nu när jag har fem barn och mina uppgifter kraftigt har förändrats. Var tid har sin tjusning

Det som är värst, i mina ögon, är att man stänger dörren för dem som behöver oss mest i rädsla över behöva sänka sin egen levnadsstandard. Jag är ganska säker på att alla av oss skulle offra livet för att rädda våra barn. Där är vi lika oavsett hudfärg eller etnisk härkomst. Skillnaden är att många utav oss sluppit göra det valet. Lämna allt du äger och har för en resa som du inte kan föreställa dig. Då skulle vi inte vilja möta murar och kilometer av taggtråd för att hålla oss utanför!

(F)+TA84DB5A 2400-grekland-lesbos-barn-pappa flykt7 Syrien syrien2 untitled

Det är såhär verkligheten ser ut. Barn som dör, föräldrar som tvingas släppa taget och begrava sina älskade. Familjer som skiljs åt och aldrig återförenas. Det är inte riktigt min bild av lyckosökare. Jag betvivlar också starkt att de flesta som flyr och landar i Sverige har baktanken att göra om Sverige till en muslimsk stat. Den tesen låter osannolikt på fler än ett sätt.

Jag äger ingen sanning men jag tänker heller inte låta mig kvävas i det mediala surret. Jag har en åsikt som jag vill stå upp för. Det betyder inte att jag är villig att betala vilket pris som helst. Jag offrar inte mina barns liv för yttrandefriheten och demokratin. Eller så gör jag kanske det om jag tvingas fly över Östersjön i en plastbåt mitt i natten. Då kanske jag offrar mer än vad jag kan föreställa mig.

/ CJ

 


Det är få förunnat att leva det liv jag lever!

Inga kommentarer

Det är få förunnat att leva det liv jag lever men ändå gråter jag. Tårarna rinner ner för min kind och jag tittar bort. Jag vill inte se, det gör så jävla ont i själen, i bröstet. Då är jag ändå bara en betraktare från andra sidan. Jag har ingen personlig anknytning. Det är som om jag skulle falla i gråt varje gång jag läser dödsannonserna i tidningen men det gör jag ju inte.

392B2100

Skillnaden denna gång är att pojken som ligger med ansiktet i sanden är i samma ålder som min egen son. Han har likadana kläder som Love bar i somras. Namnet som står för kärlek och det är precis den känslan jag känner när jag ser bilden. Det är en förälder som tvingats släppa taget om det som betyder mest i världen. Tänk om jag tvingas begrava mitt eget barn. Det är en rädsla som jag bär på men som jag hoppas jag aldrig behöver uppleva. Det är inte så det skall vara.

Pojkens namn är Alan Kurdi och han blev tre år innan han drunknade i Medelhavet på flykt från kriget i Syrien. Han har blivit en symbol för allt det fruktansvärda som just nu pågår i vår omvärld. För en vecka sedan framstod Medelsvensson som en hjärtlös rasist, mer intresserad av skattesänkningar som mörkas med dimridåer om enorma påslag i skola, vård  och omsorg. ”Vi kan ju inte ta emot alla!” Nej, alla 50 miljoner på flykt kan vi inte ta hand om, där är vi överens. Men jag är ganska säker på att alla som bor i detta avlånga land, med några undantag för att bekräfta regeln, hade tagit emot Alan och hans familj den 3 september 2015 med öppna armar. Tyvärr var det en dag försent.

Det är inget ont som inte för något gott med sig. Nu tömmer medborgarna garderober, garage och källare på kläder och skor för att hjälpa dem som fortfarande lever . Alla vill bidra med något även om det är litet. Varje tanke av solidaritet ger sig nu till känna. Vi vill inte se fler bilder på människor som lider men vi väljer inte att blunda för den katastrof som just nu är ett faktum. Det är inte ofta jag väljer orden stolt svensk. Detta är av flera olika anledningar och det diskuterar jag gärna en annan gång men jag känner en stor vördnad för alla er som skänker, startar upp, sms:ar och ringer in ert bidrag. Ni gör mig stolt, stolt svensk!