Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: juli 2016

Bild från Instagram @carljorneklint

Inga kommentarer

Bild från Instagram @carljorneklint

Nästan en vecka på Gotland och ytterligare en vecka i Grönvik har gjort själen gott. Bra träning och bra vila ger en känsla glädje och ett inre lugn! Att dessutom får kvalitetstid med sina barn är en ynnest. Bada, träna, äta, bada igen, äta lite till, vila, träna lite till och avsluta med ytterligare ett bad och sedan gå och lägga sig utan att ställa alarmet. Njutning!!


Bild från Instagram @carljorneklint

Inga kommentarer

Bild från Instagram @carljorneklint

Nixon, du saknas. Nu är sommaren här, din årstid. Du var ute hela dagarna och njöt av varje sekund. Du stod och gnällde vid dörren varje morgon och ville ut. Du hade dina favoritplatser, dina ställen där du oftast låg. Dessa platser tittar vi åt ibland men de är alltid tomma. Nixon, du saknas.


Tankar och funderingar

Du är saknad…

Inga kommentarer

Det har nu gått ca en och en halv månad sedan vår vän Nixon lämnade oss. Även om det var ett bra beslut att låta honom gå så är han saknad och det är inte detsamma utan honom. Det är inte sällan man hoppas att han ska stå innanför dörren när man kommer hem som han gjort så många gånger förr. Det är smärtsamt att leva ibland och det är speciellt smärtsamt att leva utan någon som funnits där under så många år. Vi har besökt hans grav ett par gånger och lagt blommor. Han betydde verkligen mycket för oss även om tiden inte alltid fanns. Vi har haft fantastiska människor omkring oss som hjälpt till att ge honom mycket kärlek. Vi har förstått att han var inte bara älskad av oss. Han spred sin glädje i andras liv också och det är vi tacksamma för. Tack för att ni fanns där!

Vi försöker prata öppet om hans minne med barnen. Han har ju alltid funnits där så länge de kan minnas men nu är han borta. Love förstår givetvis inte riktigt men döden är en del av livet så därför vill vi inte hymla om saken. Vi vill inte heller förneka sorgen, det är alltid okey att vara ledsen och gråta. Det är ingenting som bara barn gör eller känner. Vi vuxna känner också av smärta och gråter när vi blir ledsna. Det är viktigt att visa barnen att livet inte bara är solsken utan det regnar ibland både mycket och länge. Tiden läker alla sår men det måste få ta tid. Ibland går det flera dagar utan att man knappt lägger en tanke men så ramlar det över en och då får det göra ont en stund, det är okey.

Sov gott! / CJ

 

 

 



Familj

Fas 3…

Inga kommentarer

Sakteliga närmar vi oss IronMan Kalmar 2016. Varje dag som försvinner bakom mig är en dag närmare mitt stora mål. Jag har nu börjat göra mig redo för landning, inflygningen har påbörjats och lampan för bälte är tänd. Flygvärden meddelar oss via högtalarsystemet att vi skall återgå till våra platser, lägga tillbaka handbagaget och spänna fast oss. Den sista och avslutande fasen, fas 3, har börjat och vi ser nu de små, små husen när vi skär genom molnen.

Fas 3 bygger på distanspass och kvalitetsträning var för sig. Inga mellanmjölkspass utan antingen sakta, sakta eller fort, fort! Distanspassen tid ökar på med ca 10 % per vecka. Detta utgår ifrån de längsta pass man tidigare gjort under träningsperioden. Jag trappar upp lite mer för varje vecka som går och avslutar t ex med tre stycken fyra timmars cykelpass. Jag har tagit stor inspiration av triathlonikonen Jonas Colting och hans ironmanupplägg men samtidigt gått efter min egen magkänsla. Det kommer bli tuffa veckor framöver men det ger mig förhoppningsvis en styrka och en uthållighet som jag får nytta av den 20 augusti.

Jag har under en tid jobbat med att anordna ett triathlon i Oskarshamn, Eckern triathlon. Det är fantastiskt kul men givetvis mycket jobb också. Anledningen var att man ställde in den enda triathlontävlingen i Oskarshamn på grund av tillståndsproblem. Det måste man kunna lösa, tänkte jag i min enfald, det kan inte vara så svårt! Den sista delen i meningen, det kan inte vara så svårt, är något som ofta susar genom mitt huvud. Jag tror att jag lider av en snedvriden böjelse, det saknas ett filter någonstans på vägen mellan tanke och handling. Svårigheter och hinder är bara lite motlut som man måste besegra, lyder ofta min första analys. Jag slås sällan av tanken att de kan skapa mycket jobb och att alla andra som hanterat frågeställningen inte bara är människor som ger upp vi minsta motgång. Den reflektionen borde jag göra oftare men tyvärr.

Jag har lämnat föräldraledigheten och arbetar nu fullt igen. Över sommaren och en bit in i höst skall jag arbeta nattskift vilket är kul. Det är roligt att lära känna nya människor och få nya utmaningar. Det har varit fantastiskt att vara hemma med de små även om det inte på något sätt är en dans på rosor. Ibland har jag längtat tillbaka till mitt ”åtta till fem”-jobb, tillbaka till ordning och reda utan barn som skriker, slåss och grisar ner. Jag älskar verkligen mina barn men ibland vill man bara gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka. Som tur är så finns de stunder som man aldrig vill lämna, det där leendet eller skrattet som gör att man bara vill stanna tiden. Meningarna som bara dyker upp vid köksbordet; Varför kallar du Viggo för ”Fy fan”, pappa? Det är alla de tokigheter som man inte vill gå miste om.

Over and out!

/ CJ