Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 2)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 1)

Arkiv: januari 2016

Bild från Instagram @carljorneklint

Inga kommentarer

Bild från Instagram @carljorneklint

Parts of the world is falling apart. Lots of people drowning on the run from war. Parents are forced to send their kids to foreign countries for a better future. People are dying. Still, it sounds as if it is the rich who have it hard! Please help me understand …



Familj

Detta är första steget mot förändring!

Inga kommentarer

Jag alltid haft en annorlunda relation till träning. I tidernas begynnelse var träning i den lokala friidrottsklubben ett tvång då farsan var både tränare och eldsjäl. Vi fick helt enkelt bara hänga på, så var det för alla oss syskon. Det fanns även ett mediokert fotbollslag på orten och där lirade jag några säsonger på pojklagsnivå med mina klasskamrater. Livrädd för att nicka och lika dålig med båda fötterna kunde jag knappt slå en passning på två meter. Det var nog därför jag spelade på topp med lagets stora stjärna som öste in alla våra mål.

Träning låg aldrig för mig i unga år, jag var det svarta fåret. Hoppade 1,50 i höjd när jag var tolv, tretton år vilket ibland gav ett brons. Kommer ihåg att vi hade en stor tavla i hallen på Björkgatan i Stockaryd där morsan hängde upp alla våra medaljer. Tavlan var utformad så att den var uppdelad i kronologisk ordning, från äldst till yngst. Stort fotografi överst och sedan hängdes medaljerna under snyggt och prydligt. Min närmaste äldre bror Fredrik och min lillebror Dan var jätteduktiga. På varsin sida om mig hade jag talangerna, de som vann och tog mestadels guld och ett annat silver. Ni kan ju förstå själva hur det såg ut.

Jag börja och röka och snusa tidigt och var tillsynes helt talanglös. På den vägen gick jag några år innan jag en kväll följde med min lillebror och kusin till boxningsklubben i Oskarshamn. Morsan och några av mina syskon hade flyttat dit efter skilsmässan, jag bodde kvar något år i Sävsjö hos farsan innan jag också anslöt. Det blev vändningen, jag hade funnit min passion. Av någon outgrundlig anledning var boxning min grej. Det är en idrott där du tränar otroligt mycket, säg fyra-fem pass i veckan på nybörjarnivå. När du sedan börjar komma upp dig så bör du ligga runt det dubbla. Jag som aldrig gjort mig känd som en träningsnarkoman blev som förbytt. Jag slutade i princip med allt annat och gav mitt hjärta och min själ till boxningen.

Nu när jag tittar tillbaka så kan jag konstatera att den fostran gav mig det liv jag lever idag, på gott och ont. Jag har fortfarande lätt att köra mer kvantitet än kvalitet. Jag räknar gärna antalet kilometer och pass oavsett om det är bra eller dålig. Jag vill gärna bara kötta på, plåga kroppen och ju tröttare jag är desto bättre pass. Numer vet jag och har jag lärt mig att det är helt jävla fel, kvalitet slår kvantitet alla sju dagar i veckan.

Vad innebär då kvalitetspass konkret? Jo, för mig betyder kvalitet att man tränar med ett syfte. Låt mig säga såhär, ska jag träna snabbhet så ser jag till att återhämta mig bra mellan intervallerna så att jag kan orkar vara snabb. Jag vill inte dra på mig mjölksyra tidigare och tidigare för varje intervall som fallet gärna blir om man vilar för kort tid. Samma sak gäller vid distansträning, fokus ska ligga på distans och inte fart. Det gör inget om man ligger en eller två minuter över normal kilometertid. Kvaliteten ligger i att springa långt. Det betyder inte att jobbiga pass inte existerar men det ska vara i linje med ditt syfte. Då är det ett kvalitetspass!

Detta är lättare sagt en gjort. Jag får ofta en känsla av att jag fuskat när kroppen inte spyr ut mjölksyra eller att jag inte känner mig helt jävla slut. Känslan blir att jag har kastat bort möjligheten till ett bra pass. Jag har ibland lagt till ett extra pass bara för att bevisa för mig själv att jag är duktig. Kontentan blir att min kropp inte får återhämta sig ordentligt och risken för skador och sjukdom ökar dramatiskt. Jag ger mig ut på farligt vatten för att tysta min inre röst som säger; ”Du kommer aldrig bli en vinnare, du är en latmask, en vekling som inte orkar träna”.

Jag jobbar verkligen för att hitta en medelväg, kontinuitet är vägen till framgång tjatar coach Johan ofta om. Jag vet att han har rätt, han är själv ett levande bevis på det. Jag är lite mer allt eller inget men jag tänker att detta är första steget mot förändring.

Ni vet väl om att ni kan läsa min senaste krönika i Annonsbladet, missa inte det!

/ CJ

Instagram; @carljorneklint        Facebook; Carl Jörneklint




Bild från Instagram @carljorneklint

Inga kommentarer

Bild från Instagram @carljorneklint

Tillåt mig present min nya partner som skall hjälpa mig igenom Ironman Kalmar 2016.Tackar @cykelogen och @trekbikes som tror på mig och som stöttar mig i min satsning att bli en Ironman!TREK speed concept 7.0


Cykelogen ♥ Trek = SANT!!

Inga kommentarer

Jag är mycket glad att få presenter min nya vän som skall hjälpa mig igenom IronMan Kalmar 2016. Detta sker i samarbete med Cykelogen i Kalmar och Trek Sverige.

Det är en Trek Speed Concept 7.0 – 2016 och jag är fullständigt förälskad. Vi kommer att umgås många timmar, avverka massor av kilometer och jag längtar redan. Dessutom kommer hen att vara min vapendragare och viktigaste allierad den 20 augusti då jag ska utföra mitt stora sportsliga mål.

Jag vill ännu en gång tacka Jens KlierCykelogen i Kalmar och Trek Sverige för att ni tror på mig. Er stöttning är guld värd och jag kan lova er att ni kommer inte bli besvikna!

TREK Speed Concept 7.0 – 2016Speed Concept 7.0 - 2016

 

Sped Concept 7.0 - 2016

/ CJ


Idag är det en glädjens dag!

Inga kommentarer

Det är ett mantra som en  kollega brukar använda; Idag är det en glädjens dag! Vi andra brukar skratta och skoja och använda uttrycket när det egentligen förhåller sig precis tvärtom. MEN jag måste verkligen säga att det inte kunde passa in bättre än på just denna dag för idag är det en glädjens dag, mina damer och herrar!

Dagen startat lite trevande med misstänkt urinvägsinfektion på yngsta grabben och läkarbesök med bland annat blodprov. Ni som har barn vet att det inte är det enklaste att få fram frivilligt. Nu gick det förvånansvärt enkelt måste jag säga. Sköterskan trollade bort fokus på sticket med lite prat om Bamse och hans vänner och sedan var det klart. Love gick sedan stolt som en tupp med fingret och plåstret. Titta, pappa, jag har ett plåster, sa han. Även om jag var med och han satt i mitt knä kunde det ändå behöva understrykas en extra gång. Nu visade sig vara falskt alarm och ingen infektion vilket var skönt!

Jag tror på karma. Nu är det inte så att jag är fantastisk på alla de sätt, bara nästan brukar min sambo säga. Det låter lite ironiskt men jag är osäker, hon kanske tycker det. Vi har alla våra sidor det är väl kanske så att mina bra är lite fler och de dåliga lite färre. Det är väl i betraktarens öga, tänker jag. Nog om det. Det jag menar med karma är saker kommer igen. Är du trevlig mot andra så kommer människor vara trevliga mot dig, det är karma. I detta fall så tror jag mig gjort mig förtjänt av en bra deal.

Igår satt jag på cykeln i tre timmar. Jag kommer ihåg när jag började med mina långpass i källaren, fy faan, det var inget roligt alls. Redan efter en halvtimme började jag byta position varannan minut. Hur jag än försökte så kunde jag aldrig hitta rätt.  Jag satt också och streamade olika program på SVT- och TV4-play, allt från UFC till Bron. Detta är numera inte tillåtet av den enkla anledningen att nästan hela vår surfmängd gick åt. Nu rullar det å andra sidan på ganska bra och jag lyssnar på ljudböcker för att fördriva tiden. Jag tar gärna emot förslag då detta är ett fantastiskt sätt att förkovra sig samtidigt som man tränar.

Problemet ligger numer i att få till tid då passen är långa, inte passet som sådant. Nu tappade jag tråden igen, nåväl. Varför är just denna dag en glädjens dag? Jo, jag fick ett sms idag som kom ut ur ett missat samtal från en kommande samarbetspartner. Jag vågar tyvärr inte släppa det ännu men jag kan säga så mycket det minskar mina möjligheter att skuldbelägga materialet om det går åt helvete den 20 augusti. Ja, jag vet vad min coach brukar säga, allt handlar ändå om mig, inte våtdräkten, cykelbyxorna, löparskorna eller märke på trisuiten men det underlättar att ha bra material.

Jag skall ge en ledtråd, en rebus;

REBUSEN

Ni är välkomna att kommentera era svar och utveckla gärna hur ni kom fram till det. Pris utlovas till bästa förslaget, rätt eller fel!!

Missa inte min krönika i kommande nummer av Annonsbladet där jag beskriver simningen och mina tankar kring den.

/ CJ



Bild från Instagram @carljorneklint

Inga kommentarer

Bild från Instagram @carljorneklint

Varje steg jag tar, varje droppe svett som rinner ner för min panna. Allt gör jag av en enda orsak. Jag förstår att jag betalar ett högt pris för att nå mitt mål. Resan är dock ingenting värd utan er…. Angelica Vincent Casper Viggo Love Lykke Foto: @viktoriawyckman