KRASCHA & BRINN

Du har förmodligen sett honom på film, i något tv-program eller reklamfilm, men ändå inte sett honom. Johan Lindqvist är stuntmannen som brinner, kraschar med bilar och faller. Åt andra. Som Magnus Uggla i Rockbjörnen, Judith & Judith i Comhems reklamfilmer, Markoolio i spelet Battlefield, Marie Serneholt i Hallenius Hörna och Bryan i Backstreet Boys. Du kanske också har sett honom bli påkörd i Beck-filmen Familjen eller i någon annan av alla de produktioner han varit med i.

Eller så gillar du kampsport och vet att han förra året vann SM i thaiboxning och World Cup-silver i kampsporten sanshou (att lägga till hans tidigare medaljer, bland annat ett World Cup-brons i sanshou).

En vanlig dag, om det nu finns en sådan i Johans liv, består annars av jobbet som personlig tränare på Kampsportslabbet i Stockholm där han fördriver sin tid bortom stunt och hårda fighter i kampsportsringen.

Det är tämligen ofarligt att brinna. Speciella kläder och en kylgel hjälper till att skydda.

Just nu är han däremot i Lillehammer på stuntjobb inför en kommande norsk långfilm. Det innebär bland annat att han lärt cirka 60 personer fighterkoreografi utöver träning med stuntteamet för att sätta de 45 sekunder långa fighterna de ska göra.
– Det kommer bli så jäkla stort med hästar, folk på skidor och totalt mayhem. Första arbetsdagen började med en tolv timmar lång dag ute i snöstorm, men det var en rolig dag eftersom jag fick dö på väldigt många olika ställen som många olika karaktärer på många olika sätt, säger Johan Lindqvist.

Den norska filmen utspelar sig på 1200-talet och i stuntteamet är de tolv personer – det händer inte så ofta.  Ändå är det en del av Johans vardag nu för tiden, och det är inte för inte som man förstår att han tröttnade på att vara målare för åtta år sedan och i stället gick en tre veckor lång utbildning hos Svenska Stuntgruppen.
–  Jag kände att jag hade fastnat i ett ekorrhjul. Rast på samma tider och bittra gubbar som hade jobbat på samma jobb hela livet. Jag ville inte bli sån, säger han.

Efter utbildningen fick han chansen via en vän att flytta från Västerås till Stockholm och var inte sen på att tacka ja till det.
–  Han fixade dessutom ett extrajobb på Bromma flygplats och jag fick stuntjobb utöver det. Efter ett tag fick jag heltidsjobb på Svenska Stungruppen och jobbade där i två år innan jag bestämde mig för att starta eget företag och frilansa i stället. Friheten är fantastisk.

Som stuntman är det viktgaste att inse sina begränsningar, förstå vad man klarar av och hur många gånger man kan klara av det.
– Vissa saker ska man inte göra för mycket. Att bli påkörd av en bil är inte svinskönt men det funkar några gånger.

Johan har god hjälp från sin bakgrund som gymnast, men också sin kampsportsträning.
–  Ju mer grejer man behärskar, desto mer jobb kan man tacka ja till, såklart.

Johan Lindqvist. Foto: Viktoria Wyckman

Har det aldrig gått åt helvete?
–  Nej, inte än. Allt är noga uträknat. En grej gjorde däremot mycket ondare än vad jag hade räknat med. Jag skulle dubblera åt Magnus Uggla på Rockbjörnen, så jag hade skinnjacka och pilotbrillor och skulle rulla ner från tians hopptorn i en tunna.

I en tunna?!
–  Ja, så vi provade från ettan, trean och femman och det kändes ingenting. Men det var lite svårare att beräkna hastigheten från tian och det kändes som fan när jag landade i vattnet. Jag blev helt blå och pilotbrillorna rev mig i ansiktet. Det såg ganska illa ut och jag skulle inte göra om det.

Spanar du in Johans stuntklipp på Youtube eller via hans blogg på Man.se, kan du få se honom brinna. Just brandstunt ska faktiskt vara ganska ofarligt, men kan snabbt övergå till att bli farligt.
–  Man använder olika lager med speciella kläder. Bland annat ett underställ som man smetar in i en speciell kylgelé – man har den även i öronen, näsan och håret och den är kylskåpskall så det är jäkligt kallt precis när man står och väntar på att sättas i lågor. Man märker inte särskilt mycket under tiden man brinner, det sprakar en del och det är ljust sen blir det varmt när de släcker. Det blir väldigt effektfullt och ser sjukt snyggt ut.

Och bli påkörd av en bil …
–  Det ser brutalt ut att bli påkörd, haha. Man vill helst slippa göra det flera gånger. Det är väldigt mycket teknik och tajming i en påkörning och det gäller att komma upp på huven och efter det sköter bilen resten av jobbet. Föraren har en väldigt stor del i detta och man litar på denna till 100 procent. Farten brukar vara runt 30 kilometer per timme.

Finns det något stuntjobb du inte har gjort än som du skulle vilja göra?
–  Det finns mycket fightingfilmer som jag skulle vilja vara med i, men det är inte så ofta det händer tyvärr. De flesta stunt är faktiskt roliga att göra!

Hur hinner du med allting – kampsport på elitnivå, stuntjobb och PT-verksamheten?
– Jag fick barn i april förra året så nu får jag prioritera såklart. Det har gått ganska bra även om tempot varit högt ibland – framför allt när jag blivit uppbokad på en match, då ligger så otroligt mycket fokus på just den. Annars försöker jag ha fem, sex kunder om dagen som personlig tränare om jag inte har något stuntjobb inplanerat.

Vad gör dig bra som PT?
– Jag har en bred repertoar med tanke på att jag har hållit på med gymnastik, har spelat hockey och är aktiv inom kampsport – jag har alltid en lösning för kunderna. Om de inte gillar gym så provar vi fighting i stället och så vidare.

Du har onekligen många strängar på din lyra. Om du bara hade fått välja en grej mellan kampsport, PT och stunt, vad hade du valt då?
–  Oj, vad svårt. Stunten är ju det absolut roligaste, men jag trivs så bra med allt jag gör. Det är en skön mix och jag har aldrig någonsin haft ångest över att gå till jobbet, vilket känns helt fantastiskt.