Simon Sköld har precis blivit fotograferad i samband med lite lätt träning, märkbart lycklig efter den senaste segern i Schweiz, när vi ses på gymmet ute i Nacka. Trots segern i första ronden är det en ödmjuk och lugn Simon som slår sig ner i Nacka Dojos lilla café.
Hur känns kroppen direkt efter match?
– Det beror på hur matchen har varit. Men jag brukar bli lugn efter en match och stel efter att all anspänning har släppt. Det är en stor uppladdning för kroppen, både fysiskt och psykiskt, och oavsett hur det har gått så har du ändå ett lugn inom dig. Det gick som det gick och man är glad om man vunnit och ledsen om man förlorat. Det är lite som att ”okej, jag lever”.
Hur ser omgivningen på att du håller på med MMA?
– Mina föräldrar tyckte det var jättejobbigt när jag började. Men nu har jag gått nio proffsmatcher och de har varit och tittat också. De har sett att det inte händer något, det finns en domare där som stoppar om det skulle vara något. Min flickvän var nervös nu, det var hennes första match och jag förstår henne. Jag beundrar henne för att hon klarade av att titta, jag hade varit skitnervös. Men som sagt, man vet ändå att det är säkert. Det finns domare, det finns läkare på plats, det är reglerat. Det är ingen streetfight som kan sluta hur som helst, haha.
Vi pratar om folk som avfärdar sporten som våld och galenskap och kommer in på skador inom sporten, som faktiskt är väldigt sällsynta.
– En skada för mig är något som hindrar mig från att fortsätta med det jag gör. Lite smärta eller näsblod är ingen skada för mig. Det gör ont att dansa i hårda skor också, är det en skada bara för det?
Innan Simon fastnade för MMA, 2009, hade han hållit på med kampsport väldigt länge. Med tre SM-guld och ett VM-brons i karate, ett SM-guld i sanshou och en elitserievinst i jujutsu hade han en gedigen bakgrund som kampsportare.
Vad var det som gjorde att det blev just MMA?
– Jag tröttnade lite på de andra sporterna och motivationen blev sämre. Då testade jag på lite andra sporter och fastnade för MMA. Kanske främst för att det är så allround och att träningsformen är väldigt fri och stor, och dessutom tävlingsmomentet, att man tog bort det här med att skylla på domaren. Nu är det mer ”jag knockade dig och jag vann”, eller att någon klappar ut. Det finns inget att skylla på i MMA.
Hittills har det blivit fem förluster och fyra vinster för Simon. I november går han en ny match, den här gången i Sverige.
Vad är målet?
Mitt mål det här året har varit att komma till 5-5 i record och sen nästa fortsätta satsa och bygga ett bra record och se vart det tar mig. Både tävlingsmässigt och utvecklingsmässigt.
Har du UFC i tankarna?
– Absolut. Det är ett av mina mål.
Simons första match var mot Niklas Bäckström (som nu huserar i UFC) och han får beröm av Simon. Han pratar om Niklas som en fantastisk fighter som viger hela sitt liv åt sporten och att ingen förtjänade platsen i UFC mer än honom. Det blev förlust i den matchen men Simon ser gärna att de möts igen någon gång i framtiden.
Har du några ritualer precis innan match?
– Jag har inget speciellt för mig. Men jag har min ingångslåt och då vet jag att jag har ungefär tre minuter där jag går in i mig själv och det är bara fullt fokus som gäller då.
Hur lägger du upp träning inför match?
– Vi kör ett camp på två månader och förutsättningarna kan vara olika. Just nu kunde det inte ha varit bättre eftersom jag kommer oskadd från det senaste. Så nu kan vi jobba vidare med mig medan jag är i väldigt god form. Men när det är match i sikte lägger vi upp en gameplan och tränar vetenskapsbaserat. Vi gissar inte. Hur mycket styrka behöver jag träna? Hur mycket snabbhet? Hur mycket kampsport? Jag är alltid sugen på träning men jag vet att kroppen måste vila också även om jag inte känner mig trött.
Och när du inte har match i sikte?
– När jag inte har det så blir det några pass mindre i veckan, kanske runt åtta och det kanske är så att man inte ger det lilla, lilla extra varje gång som man gör när man vet att man har match om en månad. Och det är det som driver mig – jag älskar att ha mål.
Vad är din största styrka?
– Jag är allround, men jag har blivit mer taktisk. Jag har tränat kampsport väldigt länge men det jag kände inför den här matchen var ett väldigt stort lugn med att jag hade tränat alla delar, jag visste att jag hade grym kondition. Jag gjorde en optimal viktminskning. Jag gick in med gott självförtroende och visste att min erfarenhet och min kondition skulle avgöra. Det är också skönt att jag är allround så jag slipper låsa mig vid mina motståndares rörelsemönster.
Som de flesta fighters har Simon ett smeknamn, ”The Anaconda”, och precis som jag har fått berättat av många börjar det som en rolig grej och sen kommer man inte undan helt enkelt.
– Men nu tycker min manager att jag ska byta till ”Toy Boy” i stället, haha.
Sveriges relation till MMA har förändrats i snabb takt de senaste åren, med Alexander ”The Mauler” Gustafsson som fanbärare. Ingen har bidragit lika mycket till den acceptans som nu ändå råder kring sporten.
Hur ser du på MMA och Sverige?
– Jag tycker det finns en väldigt bra relation till sporten. Media rapporterar ganska bra om sporten. Och publiken som är intresserade är väldigt kunniga kring sporten, både vad det gäller grepp och fighters. Och det blir mer och mer socialt accepterat om man jämför med när jag började när alla rynkade på näsan och ”MMA, åh herre gud” och folk visste inte riktigt vad det var. Men nu vet de flesta vad det är och många känner någon som tränar MMA dessutom. Det är mer vardagsmat helt enkelt.
Vi surplar på vårt kaffe ett tag och innan Simon ska springa iväg för att hålla ett PT-pass rekommenderar han alla som har funderat på att testa MMA att göra det, dels på grund av den stora variationen av träning och att det är roligt. När Simon försvinner tillbaka in på gymmet vill jag bara att han ska sitta kvar och fortsätta prata med sin lugna och harmoniska röst. Ett tag tänker jag till och med: man kanske skulle prova att träna MMA? Innan jag vaknar till och känner att, nja, det räcker nog med ett gymbesök var 24 år.
